"Grattis för just du fick mäj som ban."
Så skrev min dotter till mig på en teckning när hon var 6 år, med hjärtan i alla möjliga storlekar runt omkring. Jag kommer aldrig glömma den dagen, hur hon räckte över den till mig med ett stolt och varmt leende.
Jag vill tro att orden var inspirerade av att jag så många gånger sagt till henne: "Hur kunde jag ha sån tur att just jag fick bli din mamma? Att få vara din mamma gör mig till den lyckligaste mamman i hela vida världen." Hon gav mig tillbaka exakt samma känsla, bara i sina egna ord.❤️
När jag tänker tillbaka på ögonblick jag vill uppleva igen, är det oftast just den känslan jag längtar efter: känslan i mötet med andra människor. Jag mår som allra bäst när ett samtal gör att vi känner oss några centimeter längre, lättare i bröstet, och får med oss ett gäng extra skrattrynkor därifrån. Samtal som bygger varandra, som motar bort känslan av imposter syndrome som jag upplever att många av oss kämpar med i perioder. Vi behöver alla jobba med oss själva, men vi behöver också varandra för att göra det, vi behöver lyfta varandra.
Idag är vår dotter 14 år, och jag önskar att hon fortsätter gå genom livet med samma goda känsla, att människor runt henne kan skatta sig lyckliga för att hon finns i deras liv.🍀
Vad lämnar vi för känsla hos dem vi möter genom livet? Och vilka människor lyfter dig om dagarna? Idag vill jag skicka ut en uppmaning, sprid extra glimmer över dem du träffar. Var bjussig med leenden och upplyftande kommentarer, och visa tacksamhet till dem som lyfter dig. Det är ett så enkelt och gratis sätt att hjälpa varandra skapa bra dagar.
För att få saker att hända handlar det ofta om att sätta upp en vana, till exempel: varje dag ska jag le och säga hej även till dem jag möter men vanligtvis inte pratar med på jobbet, eller varje dag ska jag ge minst en person en upplyftande kommentar. Börja i det lilla, sedan kommer det oftast mer naturligt av sig själv när vi upplever vad det ger tillbaka.
Det är som att ge riktigt fin service till varandra genom livet!👌🏼
