Som en del av min metodik söker jag aktivt efter sätt att ”stoppa tåget” och hjälpa ledare att bryta mönster. Det innebär att jag försöker identifiera saker som sker automatiskt för att i stunden skapa förutsättningar att skifta perspektiv och välja en ny, medveten väg framåt.
Småsaker ofta. Sättet man går vidare i samtal utan att bekräfta den andra personen. Lite överanvändning av exkluderande språk (jag, ni, er, oss, du) som skapar distans. Ställer frågor som är förtäckta påståenden.
Detta sker live under våra sessioner så att man får chans att skapa nya mönster, mer i linje med den ledare man vill vara - egentligen.
Såhär jobbade jag på Dale Carnegie. Så jobbar jag nu. Men - jag märker en stor skillnad i responsen. Ledare älskar det.
Undrar varför man uppskattar när någon INTE håller med om allt man säger och gör?
Vi kanske håller på att vänja oss vid någon som tycker att vi har rätt hela tiden.
Och där jag är på buddy-level med Simon Sinek.
