Två myndigheter vars uppdrag är att skapa trygghet i samhället och för dess invånare uppmärksammas av osmickrande anledningar i media, samtidigt. Polismyndigheten i Göteborg ställer in sin julfest på grund av sexuella trakasserier. Räddningstjänsten Storgöteborg stänger av två höga chefer tillfälligt, anledningen är inte känd men jag utgår från att det finns goda anledningar.
Katastrof? Kanske. Kanske inte. Det finns en gammal anekdot som Björn Nattiko Lindeblad ofta refererade till.
En dag springer en häst bort för den gamle risbonden och grannen beklagar det tragiska. Bonden rycker på axlarna och säger: "Kanske, kanske inte". Några dagar senare återvänder hästen tillsammans med fyra vildhästar. Grannen är lyrisk och gratulerar bonden till den osannolika lyckan och bonden säger: "Kanske, kanske inte". När den äldste sonen ska rida in hästarna faller han illa och bryter ena benet. Grannen, sin vana trogen, kommer förbi för att beklaga att de haft sån otur. Bondens svar? Just det: "Kanske, kanske inte". Hans land dras in i en väpnad konflikt och tack vare att sonen är skadad så slipper han undan militärtjänstgöring. Tur! Eller? Kanske inte.
Poängen är att vi vet ju faktiskt inte om det är något bra eller dåligt som sker. Det beror ju på.
Det beror på om det som rapporteras nu beror på att ledare är modiga nog att ta tag i problem som funnits länge.
Det beror på om ledarna är problemet.
Det beror på om detta bara är toppen av ett isberg.
Det beror på hur man jobbar med sin värdegrund.
Det beror på.
Vad tror ni? Är det som vi ser i media ett tecken på sunt ledarskap eller konsekvensen av bristande föredömen på ledande positioner? Vad beror det på?
