När jag ser henne på andra sidan bordet så tänker jag att hon ser trött ut. Väldigt trött. Det märks att hon är rationell och handlingskraftig. Vårt samtal handlar mycket om att hitta en lösning på problemet och jag rycks med i dumheterna.
- Vad har du testat då? frågar jag - Jag gick en kurs förra året. Där fick jag lära mig att att kartlägga kommunikationsstilar och personlighetsdrag, svarade hon - Hjälpte det? - Tvärtom. Inte nog med att jag inte hinner prata med människor. Nu ska jag dessutom anpassa mitt sätt att kommunicera utifrån sexton olika personlighetstyper. Det kändes omöjligt så jag tror att jag gav upp...
Detta är ett typisk exempel på överdrivet kunskap- och utbildningssfokus. Jag har snart tränat tre tusen ledare och gemensamt för alla (förutom en - han var komplett som människa) är att dom har väldigt bra koll på vad dom BORDE göra.
Dom flesta av oss har en god uppfattning om det vi VET att vi borde göra men som vi inte GÖR. Det gapet har många namn - till exempel:
1️⃣Prestationsångest 2️⃣Känsla av otillräcklighet 3️⃣Stress & Press
När vi fokuserar på vetande och inte görande så ökar gapet. Det blir alltså mer stress, prestationsångest och otillräcklighet 📈
När vi fokuserar på görandet snarare än vetande så minskar vi gapet och ökar känslan av kontroll, självförtroende och beslutsamhet 📉
Jag älskar kunskap, men... Det är först när vi lyckas omsätta den i praktisk handling som den skapar ett värde, både för oss själva och omgivningen. Därför är det min religon (och framför allt metodik i ledarskapsprogram) att gå från ord till handling. Att våga gå till rötterna och rycka för att skapa förändring.
Här kommer världens bästa fråga som kommer att hjälpa dig att bli mindre av en snackare och mer av görare:
💡 "Vad är det jag vet att jag borde göra men som jag inte gör?"
Hon tittar ner i bordet en lång stund, sen rakt in i mina ögon - och säger: - Jag behöver frigöra tio timmar i veckan och lägga mig innan midnatt. - Bra, vad börjar vi med?
