Igår handlade jag lite nya kläder. Jag gick runt i butiken, tittade, provade och landade till slut i ännu ett svart plagg. Dyrt som stryk, men jag vet att jag kommer använda det länge. Svart är nämligen aldrig riktigt inne – men heller aldrig ute. Det är tidlöst.
Att följa trender är både roligt och inspirerande, men också ganska ansträngande. När jag tittar på bilder några år senare känner jag ofta att det där inte riktigt var jag. Med åren har jag därför börjat experimentera mindre och mindre. Jag vet bättre vad jag gillar nu. Jag börjar förstå vem jag är. Ibland piggar jag upp med något som ligger i tiden, men oftast väljer jag det som håller över tid – både bokstavligt och bildligt.
Jag ser samma mönster i ledarskap. Vi rör oss snabbt mellan förändringsledning, psykologisk trygghet, självledarskap, agilt, tillit, resiliens, psykologiskt kapital och nya ramverk som lovar mycket. Allt är klokt. Allt är välmenande. Men väldigt lite verkar faktiskt stanna kvar när nästa trend tar plats. Precis som i garderoben används det intensivt ett tag, för att sedan hängas in och långsamt glömmas bort. Onödigt och potentiellt dyrt i längden.
Det som verkligen håller över tid i ledarskap är sällan det som låter mest just nu. Det har ofta inget nytt namn och går inte alltid att paketera i en modell. Det handlar om att: – genuint bry sig om människor – hålla löften, stora som små – ta ansvar även när det är obekvämt – förena människor i en gemensam riktning – våga utmana och ibland vara impopulär – kunna inspirera andra – bygga långsiktiga relationer med hög tillit
För mig är det ledarskap i svart. Och ju längre jag jobbar med ledare och organisationer, desto mindre intresserad blir jag av det som är inne just nu – och desto mer nyfiken blir jag på det som faktiskt står kvar när trenderna har passerat.
Kanske är det tidlösa ledarskapet nästa stora trend? Vore inte det tidernas paradox?
I hård konkurrens med att:
🔀 Det tar vår familj längre tid att välja film än att se den.
🔀Jag längtar efter egentid för att jag är stressad. När jag får det blir jag stressad över vad jag ska göra med tiden.
